Jag tycker det är lite kul för jag har börjat märka vilka som verkligen är min ¨riktiga¨ vänner nu (inget personligt nu, riktar inte detta till någon speciell tyvärr.. ;). Vissa har jag alltid funnits där för men när jag själv mår dåligt finns de inte där för mig, egentligen bryr jag mig inte så mycket utan mer fine du känner så, jag behöver inte dig, gå.

Nej men helt ärligt så visste jag redan innan vilka jag kan och inte kan lita på, vissa har bara visat ännu tydligare varför jag inte kan lita på just de.

Sen är inte jag långsint av mig, om någon är falsk mot mig är jag antagligen falsk tillbaka men jag orkar seriöst inte gå runt och ignorera personer eller utesluta de helt ur mitt liv, speciellt inte om jag ser de varje dag.

Man förlorar ju aldrig något på att vara trevlig, right?

Det är kanske därför endel uppfattar mig som falsk (vilket jag säkert är ibland), eftersom jag kan umgås i (dock kanske inte så frivilligt) med människor jag inte gillar och dölja det MEN gillar jag inte en människa, gör jag inte det end of discussion.

Ibland önskar jag att jag bara kunde ignorera andra, starkt av er som kan det, men drar man det för långt blir det bara pinsamt, typ som Mouse i Carrie Diaries, skäms lika mycket varje gång haha.

Sen är det vissa personer (vi båda har förändrats) och växt ifrån varandra och det är synd men jaja, that's life.

Sen är det så att om du ignorerar mig, tro inte att jag ska komma efter som någon jävla hund, nej nej sånn är jag inte längre, då (tycker jag) är det ganska obvious att jag ignorerar dig med.